Om exakt en vecka sitter jag på tåget HEM! Sjuk känsla, men herregud vad längtar. Har inte varit hemma på hela året så det ska bli så sjukt roligt att komma hem och visa upp den "nya" Hanna. Åker som sagt hem på tors, på fredag ska mamma och jag ta en roadtrip till Tyskland då hon ska ha fest i sommar så alkohol måste inhandlas, perfekt när jag precis fått pengar också! Lördag är ännu oplanerad men ska försöka träffa en vän och sedan söndag är det släktkalas för farmor vilket betyder att hela pappas sida kommer se mig! Alltså är helt i extas! De har ju aldrig sett mig "smal" jag har alltid varit den tjocka som ibland gått ner lite i vikt, vilket de sett men aldrig någonsin har jag varit så här "smal". Och inte bara det att jag är smal jag är TRÄNAD! Insåg för en timme sen att denna vecka har jag slagit TRE personbästa första var i tisdag då jag gjorde 3 minuter i plankan, andra igår när jag sprang 5 km på 25.04 min och imorse gjorde jag 19 armhävningar!! Lite irriterad är jag att jag inte sprang under 25 min och att jag inte klarade en till armhävning MEN det är fortfarande bättre än vad jag någonsin gjort i HELA mitt liv så Whatever?! Jag vet ju om att det kommer komma så varför vara irriterad nu? Väldigt väldigt dumt för jag är nöjd över mina resultat!
Idag är ju min "vilodag" vilket brukar betyda en promenad eller simning. Men jag fick lite blodad tand över ett intervallprogram jag körde igår på löpbandet och imorse kände jag mig väldigt pigg i benen så jag tänkte att jag kör först intervallpasset och sen simmar. Sagt och gjort så det var min morgon, och när jag är utanför bassängen och precis kommit ut från omklädningsrummet står där ett gäng av militärkillar precis utanför i badbyxor, herregud ville typ dö precis där och blev typ kär i varenda en och deras kroppar. Synd att de precis skulle gå hehe. I alla fall, min energi höll i sig gott till klockan var 2 typ, då kände jag mig sjuk, ont i kroppen, ont i knoppen och var sjukligt trött. Gick hem från skolan vid 4 och åt mat och efter det mådde jag sjukt bättre. Fattar inte hur känslig jag är mot mat, att gå ifrån att känna sig sjuk till att må bra bara genom att äta lite är en konstig känsla men jag vet iaf hur jag ska göra för att må bra. Nu mår jag iaf bättre men är fortfarande trött så ikväll kommer det inte bli mycket gjort mer än att kolla avsnitt av Prison Break!

Har under en tid nu funderat på hur jag lyckats gå ner i vikt nu men att jag aldrig klarat av det förut och har kommit fram till detta;

Under min uppväxt har jag alltid varit stor, jag har aldrig sett mig själv som fet men alltid stor och till en viss del tjock. Jag har aldrig sagt att jag varit onöjd med min kropp utan pga att jag alltid sett ut så har jag lärt mig leva med det och det där med att alla klaga på hur tjocka dem var har jag alltid tyck varit så himla larvigt för att jag (som VAR tjock) tänkte inte om det om mig själv liksom. Jag tror att jag alltid har sett mig och gjort mig smalare än vad jag var och på det viset har jag ändå "tyckt om mig". Under hela mitt liv har jag alltid tyckt om att röra mig och spelat fotboll, tagit några promenader och löpturer men jag har alltid haft lasten SOCKER. Om man är uppvuxen med att ha fika kl 15 varje eftermiddag med kakor och kvällsfika kl 8 med kakor är det inte så svårt att bli beroende av socker och inte tycka att det är konstigt att äta de där kakorna efter skolan VARJE dag. Mitt sockerberoende började avta i USA då det var socker i ALLT där och det var för sött. Men jag älskade fortfarande vissa godisar, Nutelle, choklad och glassen där. Men ja, iaf jag har under mitt liv försökt några gånger att gå ner i vikt, men dessa har varit väldigt ohjärtliga försök jag har inte velat det tillräckligt mycket vilket då har gjort det väldigt svårt. Jag tror att min vända kom när jag var på ungdomsmottagningen och jag inte kunde få de "vanliga" p-pillrena för att mitt BMI var för högt som jag insåg att jag faktiskt var stor. Fastän att jag vet att under min gymnasietid så la mitt BMI ibland på fetma men det var precis på gränsen till det och eftersom jag då visste att jag var mer tränad än den smalaste tjejen i klassen tyckte jag inte det stämde. Men när hon på ungdomsmottganingen sa detta till mig insåg jag att jag måste ta tag i mitt liv. Dock kom det sjukdomar och annat i vägen just nu den månaden men en månad senare började jag min resa. Under november och december kämpade jag på bra på gymmet och maten, ännu bättre blev det i januari, bättre i februari, helt okej i mars och nu i april är ju min diet månad så nu är min kosthållning och träning grym. Jag tror att anledningen till att jag lyckas nu är för att jag verkligen ville, jag vill att alla mina gamla klasskompisar som alltid sett mig och sagt till mig att jag är tjock ska få äta upp sina jävla ord och jag ska komma hem i sommar snygg som FAN, jag vill kunna låna kläder av kompisar och de sitter bra, jag vill kunna ha kläder på mig som sitter bra, jag vill inte direkt gå till den största storleken i byxor, eller gå in i en affär och de inte har min storlek i byxor, jag vill vara den som folk vänder sig om på gatan, jag vill inte vara den tjocka personen med de smala vännerna. Jag kan lova att om jag började med denna dieten jag kör nu med i novemeber hade jag fortfarande haft 15 kg extra på min kropp för att gå från 0-10 över en natt hade inte funkat på mig. Jag har tagit det steg för steg, under 4 månaders tid åt jag gott om jag ville men åt väldigt nyttigt resten. Denna månad gör jag inte det men i maj ska jag börja med det som jag gjort under de förra månaderna äta lite vad jag vill men fortfarande nyttigt och unna mig en gång i veckan.
Vad som dock är sjukt jobbigt med detta är att som sagt innan har jag aldrig direkt varit onöjd med min kropp så man borde ju då tänka att jag borde vara oerhört nöjd med min kropp nu men tyvärr är det inte så. Då för några månader sen var jag tjock, jag visste om det, mina vänner visste om det och omvärlden visste om det så det var precis som om jag inte behövde "gömma det". Men nu när jag är "smal" men ändå inte så känns det som om jag är i en gråzon där jag ska skämmas för de där extra kilona jag har på mina lår och den där lilla bulan på magen (som jag ärligt talat består mycket av skinn) men jag vet ju självklart att det inte är så för jag är smalare nu än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Ska jag vara helt ärlig har jag ett minne om att jag just nu väger lika mycket som jag gjorde när jag var 12 om jag inte har helt fel, den känslan är sjuk kan jag säga. Men i alla fall, jag borde vara oerhört nöjd med min kropp nu men nu känns det som om man har mer "krav" på omvärlden för nu kan jag inte "gömma mig" bakom att jag är tjock längre för jag är ju inte det. Svårt att beskriva känslan men jag försökte iaf. Jag är oerhört stolt och nöjd över mig själv att jag lyckats och jag kan inte vänta tills jag åker hem om två veckor och får se min familjs och släktingars blickar för tjockisHanna är borta och hon ska aldrig mer komma tillbaka. Nu är jag inne i min tredje vecka av FoodFactor, sötsuget är borta det enda jag suktar efter är annan mat och frukt. Att jag får sjukt bra resultat av denna diet gör att jag faktiskt vill fortsätta annars hade jag inte gjort det. Halva tiden gjord och på den tiden har det blivit minus 3 kg och typ sammanlagt minus 15/20 cm (beror på hur man räknar) på kroppen.

Herregud vad mitt humör kan gå från superglad till gråtfärdig på en millisekund känns det som, har dock lärt mig kontrollera det hyffsat bra men ibland går det inte.. I slutet av gymmet idag ställde jag mig upp och kände mig så fruktansvärt yr och hur blodtrycket bara sjönk. Kände verkligen att jag var tvungen att få någon näring i mig så fick köpa en proteindricka på gymmet, dem är inte direkt bra för en egentligen då den innehåller alldeles för mycket kolhydrator men det var antingen det eller må dåligt och herregud så mycket som jag tränar och äter bra så känner jag att det verkligen var nödvändigt och att det spelar ingen roll. Stör mig lite bara att det är under min diet månad men vad gör det om hundra år? Sålänge jag inte börjar fuska varje dag och hela tiden. I alla fall efter gymmet gick jag till affären och handla veckans mat och när jag kom var jag fortfarande helt slut, trött, energilös och mår halvt dåligt. Mat är vad jag behöver så nu är kycklingen i ungnen och jag hoppas innerligt att den går fort så jag får lite mat i kroppen så mitt humör blir bättre för just nu är jag så känslig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Alltså sjukaste saken, gick hem från gymmet idag och började GRÅTA av lycka! Idag var första gången som jag ställde mig på en våg och jag inte skämdes över vad det stod och siffran gjorde mig "nöjd". Helt otroligt, det gick upp för mig hur mycket jag egentligen gått ner, hur långt jag har kommit och hur jävla DUKTIG jag har varit för ja, jag får tycka det om mig själv. Jag är så sjukt stolt över mig själv, det har varit så skönt att ha vänner som har peppat och orkat lyssna på mitt tjat om min mat och träning. Även om jag var nöjd med siffran som stod på vågen är jag ännu inte helt nöjd. Men förhoppningsvis kommer jag vara det efter att denna månad är över för även om jag känner mig sjukt stolt, nöjd och duktig över mig själv har april månad precis börjat och det kommer bli bättre när april är över.
Helt enkelt är 4/4-13 en bra dag, bokade biljetter (redan börjat skriva en lista på vad jag vill göra där borta) och att jag verkligen märker att hårt jobb ger resultat! Ojojoj, vad livet är bra just nu!

Biljetterna är bokade, FY FAN VAD KUL! Två månader (nästan på dagen) och jag sitter på ett flyg mot platsen jag kallade hem i över ett år! Alltså, jag längtar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Detta kommer bli AWESOME! Blir ännu mer pepp på att verkligen hålla till min diet (hatar det ordet..) och träning denna månad så jag kommer kunna gå i solklänningar och shorts helt utan att jag skäms. Alltså detta kommer bli så JÄVLA bra.
Okej, nog om det. Fjärde dagen på min diet (hatar fortfarande ordet men brist på annat, det är ju faktiskt en diet jag kör just nu medan de andra månaderna har det varit en hälsosam livsstil). Jag känner att jag är trött i typ hela kroppen men om det beror på att jag sovit för lite senaste dygnen (vilket jag vet att jag har), förkylningen sitter i fortfarande eller brist på kolhydrater kan jag dock inte säga. Men jag kör på som vanligt och får se vad som händer, mer sömn dock. Saknar mina frukter, bär och jordnötssmör! Men på lördag när jag har min såkallade "fuskdag" ska jag så äta min smoothie!! Idag ska jag äntligen gå tillbaka till gymmet också, har inte varit där på över en vecka, påsk och resan till Johanna och sen sjukdom på det har varit problemet. Egentligen ska ju torsdagar vara min vilodag men eftersom jag missat mån-ons denna vecka på gymmet så ska jag dit och köra armar/rygg tänkte jag.

Life is good - all I have to say!

April har kommit vilket betyder FoodFactor till mig! Har gjort ett mat och träningsschema! Dock har jag schemat redan brustit... Mat schemat har brustit för jag inte var hemma första dagen och sen har jag inte haft tid att laga "rätt" mat. Jag har ätit den maten jag ska men inte den dagen eller den tidpunkten det var tänkt men känner att det gör ju inget så länge jag håller mig till "rätt" mat! Träningsschemat har brustit på grund av en förkylning jag dragit på mig men känner att den är till 99% borta idag så idag börjar jag med mitt träningsschema. De andra dagarna har det blivit promenader istället. På morgnarna ska jag ju springa eller gå varje morgon, jag vill ju springa varje morgon men tror jag kör promenader hela denna vecka så jag inte blir sjuk. Jag har mätt mig på hela kroppen så jag är klar för en månad med samma mat, inget socker, ingen alkohol och MASSA träning! BRING IT!
Något annat som är kul i mitt liv just nu är att imorgon (förhoppningsvis) bokas det biljetter till USA och tillbaka till min värdfamilj, kan jag vara annat än lycklig just nu? Nej, jag tror inte det!!