2013 vilket år! Inte trodde jag att man kan ändras så mycket på ett år och få så mycket kunskap. Under detta år har jag lärt mig stå på händer (ja, jag är väldigt nöjd över detta), sprungit TRE halvmaraton, sprungit över 15 km några gånger till, klarar av att göra armhävningar, plankan i 4 MIN, springa 5 km under 25 minuter och så mycket mer! Om någon hade sagt detta till mig för ett år sedan hade jag knappast trott dem, hallå jag hade inte ens sprungit en mil då och nu är jag upp i TVÅ! Har aldrig varit så lycklig och stolt över mig själv och jag längtar till nästa år när jag bara ska bli bättre, snabbare och springa längre! Frågan jag funderar på varje dag nu förtiden är "Undrar hur långt jag egentligen KAN springa". Nästa år är målet ett helt maraton och det SKA gå. Sa i januari att 2013 skulle vara mitt år men jag trodde aldrig att det verkligen skulle vara MITT år. Mina mål jag hade är slagna för längesen och jag grymt nöjd med mig själv!
Nu är dock svårigheterna att hitta balansen mellan träning, skolan, det sociala livet och maten. I våras hade jag mina "förbud" och åt nyttigheter hela tiden med minimat av fuskmåltider men så vill jag inte ha det. Vill kunna äta vad jag vill när jag vill utan att få dåligt samvete och det funkar bra för det mesta men ibland blir det för mycket av det goda vilket är okej, men vill inte att det ska bli för ofta eller att jag ska få dåligt samvete över det. Balansen är jag ute efter nu och den kommer jag hitta men det kommer ta lite tid.
Att jag står här ungefär 15 kg (har dock inte vägt mig på aslänge vilket är en oerhört skön känsla, tar på hur det känns och hur kläder sitter med mera istället nu) lättare, flera strl mindre, betydligt starkare, friskare, orkar mer, gladare, att kunna säga "jag har sprungit 2 mil" är helt otroligt och detta är ett år som jag aldrig kommer glömma.

Har funderat ett tag nu på att jag vill springa ett halvmaraton och när jag insåg att klarade av att springa 15 km, innan frukost, dagen efter ett intervallpass och dagen efter som jag inte ätit för bra och tiden blev ändå inte dålig bestämde jag mig för att springa Malmös halvmaraton den 10 aug, eftersom jag tom redan var ledig den dagen kändes det ju nästan som om det var ödet. Så nu är jag anmäld till det, även om jag aldrig sprungit så långt i hela mitt liv vet jag att jag kommer ta mig runt men tävlingsmänniskan som jag är kommer jag vilja komma runt på under 2 timmar så därför ska jag träna mer inervallträning och långdistansträning denna månad. Tänker mig att innan den 20 juli ska jag ha testat springa 21 km hemma så jag vet ungefär var jag ligger på. Så sjukt pepp och taggad för detta att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men först blir det Wallanderloppet den 10 juli (6 km) och massa andra roliga saker som händer denna månad innan jag tar mig an detta.! Kan ju säga så här om någon sagt till mig i januari att jag skulle springa ett halvmaraton i augusti hade jag skratatt åt dem, springa var ju knappast min favoritsak den tidpunkten men nu är jag typ i Eufori bara för att jag anmält mig! Så imorgon börjar träningen, är fortfarande lite öm sen helgens långpass så ska börja lungt imorgon med en promenad! SJUKT TAGGAD!

Om exakt en vecka sitter jag på tåget HEM! Sjuk känsla, men herregud vad längtar. Har inte varit hemma på hela året så det ska bli så sjukt roligt att komma hem och visa upp den "nya" Hanna. Åker som sagt hem på tors, på fredag ska mamma och jag ta en roadtrip till Tyskland då hon ska ha fest i sommar så alkohol måste inhandlas, perfekt när jag precis fått pengar också! Lördag är ännu oplanerad men ska försöka träffa en vän och sedan söndag är det släktkalas för farmor vilket betyder att hela pappas sida kommer se mig! Alltså är helt i extas! De har ju aldrig sett mig "smal" jag har alltid varit den tjocka som ibland gått ner lite i vikt, vilket de sett men aldrig någonsin har jag varit så här "smal". Och inte bara det att jag är smal jag är TRÄNAD! Insåg för en timme sen att denna vecka har jag slagit TRE personbästa första var i tisdag då jag gjorde 3 minuter i plankan, andra igår när jag sprang 5 km på 25.04 min och imorse gjorde jag 19 armhävningar!! Lite irriterad är jag att jag inte sprang under 25 min och att jag inte klarade en till armhävning MEN det är fortfarande bättre än vad jag någonsin gjort i HELA mitt liv så Whatever?! Jag vet ju om att det kommer komma så varför vara irriterad nu? Väldigt väldigt dumt för jag är nöjd över mina resultat!
Idag är ju min "vilodag" vilket brukar betyda en promenad eller simning. Men jag fick lite blodad tand över ett intervallprogram jag körde igår på löpbandet och imorse kände jag mig väldigt pigg i benen så jag tänkte att jag kör först intervallpasset och sen simmar. Sagt och gjort så det var min morgon, och när jag är utanför bassängen och precis kommit ut från omklädningsrummet står där ett gäng av militärkillar precis utanför i badbyxor, herregud ville typ dö precis där och blev typ kär i varenda en och deras kroppar. Synd att de precis skulle gå hehe. I alla fall, min energi höll i sig gott till klockan var 2 typ, då kände jag mig sjuk, ont i kroppen, ont i knoppen och var sjukligt trött. Gick hem från skolan vid 4 och åt mat och efter det mådde jag sjukt bättre. Fattar inte hur känslig jag är mot mat, att gå ifrån att känna sig sjuk till att må bra bara genom att äta lite är en konstig känsla men jag vet iaf hur jag ska göra för att må bra. Nu mår jag iaf bättre men är fortfarande trött så ikväll kommer det inte bli mycket gjort mer än att kolla avsnitt av Prison Break!

Har under en tid nu funderat på hur jag lyckats gå ner i vikt nu men att jag aldrig klarat av det förut och har kommit fram till detta;

Under min uppväxt har jag alltid varit stor, jag har aldrig sett mig själv som fet men alltid stor och till en viss del tjock. Jag har aldrig sagt att jag varit onöjd med min kropp utan pga att jag alltid sett ut så har jag lärt mig leva med det och det där med att alla klaga på hur tjocka dem var har jag alltid tyck varit så himla larvigt för att jag (som VAR tjock) tänkte inte om det om mig själv liksom. Jag tror att jag alltid har sett mig och gjort mig smalare än vad jag var och på det viset har jag ändå "tyckt om mig". Under hela mitt liv har jag alltid tyckt om att röra mig och spelat fotboll, tagit några promenader och löpturer men jag har alltid haft lasten SOCKER. Om man är uppvuxen med att ha fika kl 15 varje eftermiddag med kakor och kvällsfika kl 8 med kakor är det inte så svårt att bli beroende av socker och inte tycka att det är konstigt att äta de där kakorna efter skolan VARJE dag. Mitt sockerberoende började avta i USA då det var socker i ALLT där och det var för sött. Men jag älskade fortfarande vissa godisar, Nutelle, choklad och glassen där. Men ja, iaf jag har under mitt liv försökt några gånger att gå ner i vikt, men dessa har varit väldigt ohjärtliga försök jag har inte velat det tillräckligt mycket vilket då har gjort det väldigt svårt. Jag tror att min vända kom när jag var på ungdomsmottagningen och jag inte kunde få de "vanliga" p-pillrena för att mitt BMI var för högt som jag insåg att jag faktiskt var stor. Fastän att jag vet att under min gymnasietid så la mitt BMI ibland på fetma men det var precis på gränsen till det och eftersom jag då visste att jag var mer tränad än den smalaste tjejen i klassen tyckte jag inte det stämde. Men när hon på ungdomsmottganingen sa detta till mig insåg jag att jag måste ta tag i mitt liv. Dock kom det sjukdomar och annat i vägen just nu den månaden men en månad senare började jag min resa. Under november och december kämpade jag på bra på gymmet och maten, ännu bättre blev det i januari, bättre i februari, helt okej i mars och nu i april är ju min diet månad så nu är min kosthållning och träning grym. Jag tror att anledningen till att jag lyckas nu är för att jag verkligen ville, jag vill att alla mina gamla klasskompisar som alltid sett mig och sagt till mig att jag är tjock ska få äta upp sina jävla ord och jag ska komma hem i sommar snygg som FAN, jag vill kunna låna kläder av kompisar och de sitter bra, jag vill kunna ha kläder på mig som sitter bra, jag vill inte direkt gå till den största storleken i byxor, eller gå in i en affär och de inte har min storlek i byxor, jag vill vara den som folk vänder sig om på gatan, jag vill inte vara den tjocka personen med de smala vännerna. Jag kan lova att om jag började med denna dieten jag kör nu med i novemeber hade jag fortfarande haft 15 kg extra på min kropp för att gå från 0-10 över en natt hade inte funkat på mig. Jag har tagit det steg för steg, under 4 månaders tid åt jag gott om jag ville men åt väldigt nyttigt resten. Denna månad gör jag inte det men i maj ska jag börja med det som jag gjort under de förra månaderna äta lite vad jag vill men fortfarande nyttigt och unna mig en gång i veckan.
Vad som dock är sjukt jobbigt med detta är att som sagt innan har jag aldrig direkt varit onöjd med min kropp så man borde ju då tänka att jag borde vara oerhört nöjd med min kropp nu men tyvärr är det inte så. Då för några månader sen var jag tjock, jag visste om det, mina vänner visste om det och omvärlden visste om det så det var precis som om jag inte behövde "gömma det". Men nu när jag är "smal" men ändå inte så känns det som om jag är i en gråzon där jag ska skämmas för de där extra kilona jag har på mina lår och den där lilla bulan på magen (som jag ärligt talat består mycket av skinn) men jag vet ju självklart att det inte är så för jag är smalare nu än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Ska jag vara helt ärlig har jag ett minne om att jag just nu väger lika mycket som jag gjorde när jag var 12 om jag inte har helt fel, den känslan är sjuk kan jag säga. Men i alla fall, jag borde vara oerhört nöjd med min kropp nu men nu känns det som om man har mer "krav" på omvärlden för nu kan jag inte "gömma mig" bakom att jag är tjock längre för jag är ju inte det. Svårt att beskriva känslan men jag försökte iaf. Jag är oerhört stolt och nöjd över mig själv att jag lyckats och jag kan inte vänta tills jag åker hem om två veckor och får se min familjs och släktingars blickar för tjockisHanna är borta och hon ska aldrig mer komma tillbaka. Nu är jag inne i min tredje vecka av FoodFactor, sötsuget är borta det enda jag suktar efter är annan mat och frukt. Att jag får sjukt bra resultat av denna diet gör att jag faktiskt vill fortsätta annars hade jag inte gjort det. Halva tiden gjord och på den tiden har det blivit minus 3 kg och typ sammanlagt minus 15/20 cm (beror på hur man räknar) på kroppen.

Herregud vad mitt humör kan gå från superglad till gråtfärdig på en millisekund känns det som, har dock lärt mig kontrollera det hyffsat bra men ibland går det inte.. I slutet av gymmet idag ställde jag mig upp och kände mig så fruktansvärt yr och hur blodtrycket bara sjönk. Kände verkligen att jag var tvungen att få någon näring i mig så fick köpa en proteindricka på gymmet, dem är inte direkt bra för en egentligen då den innehåller alldeles för mycket kolhydrator men det var antingen det eller må dåligt och herregud så mycket som jag tränar och äter bra så känner jag att det verkligen var nödvändigt och att det spelar ingen roll. Stör mig lite bara att det är under min diet månad men vad gör det om hundra år? Sålänge jag inte börjar fuska varje dag och hela tiden. I alla fall efter gymmet gick jag till affären och handla veckans mat och när jag kom var jag fortfarande helt slut, trött, energilös och mår halvt dåligt. Mat är vad jag behöver så nu är kycklingen i ungnen och jag hoppas innerligt att den går fort så jag får lite mat i kroppen så mitt humör blir bättre för just nu är jag så känslig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Alltså sjukaste saken, gick hem från gymmet idag och började GRÅTA av lycka! Idag var första gången som jag ställde mig på en våg och jag inte skämdes över vad det stod och siffran gjorde mig "nöjd". Helt otroligt, det gick upp för mig hur mycket jag egentligen gått ner, hur långt jag har kommit och hur jävla DUKTIG jag har varit för ja, jag får tycka det om mig själv. Jag är så sjukt stolt över mig själv, det har varit så skönt att ha vänner som har peppat och orkat lyssna på mitt tjat om min mat och träning. Även om jag var nöjd med siffran som stod på vågen är jag ännu inte helt nöjd. Men förhoppningsvis kommer jag vara det efter att denna månad är över för även om jag känner mig sjukt stolt, nöjd och duktig över mig själv har april månad precis börjat och det kommer bli bättre när april är över.
Helt enkelt är 4/4-13 en bra dag, bokade biljetter (redan börjat skriva en lista på vad jag vill göra där borta) och att jag verkligen märker att hårt jobb ger resultat! Ojojoj, vad livet är bra just nu!

Biljetterna är bokade, FY FAN VAD KUL! Två månader (nästan på dagen) och jag sitter på ett flyg mot platsen jag kallade hem i över ett år! Alltså, jag längtar så mycket att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Detta kommer bli AWESOME! Blir ännu mer pepp på att verkligen hålla till min diet (hatar det ordet..) och träning denna månad så jag kommer kunna gå i solklänningar och shorts helt utan att jag skäms. Alltså detta kommer bli så JÄVLA bra.
Okej, nog om det. Fjärde dagen på min diet (hatar fortfarande ordet men brist på annat, det är ju faktiskt en diet jag kör just nu medan de andra månaderna har det varit en hälsosam livsstil). Jag känner att jag är trött i typ hela kroppen men om det beror på att jag sovit för lite senaste dygnen (vilket jag vet att jag har), förkylningen sitter i fortfarande eller brist på kolhydrater kan jag dock inte säga. Men jag kör på som vanligt och får se vad som händer, mer sömn dock. Saknar mina frukter, bär och jordnötssmör! Men på lördag när jag har min såkallade "fuskdag" ska jag så äta min smoothie!! Idag ska jag äntligen gå tillbaka till gymmet också, har inte varit där på över en vecka, påsk och resan till Johanna och sen sjukdom på det har varit problemet. Egentligen ska ju torsdagar vara min vilodag men eftersom jag missat mån-ons denna vecka på gymmet så ska jag dit och köra armar/rygg tänkte jag.

Life is good - all I have to say!

April har kommit vilket betyder FoodFactor till mig! Har gjort ett mat och träningsschema! Dock har jag schemat redan brustit... Mat schemat har brustit för jag inte var hemma första dagen och sen har jag inte haft tid att laga "rätt" mat. Jag har ätit den maten jag ska men inte den dagen eller den tidpunkten det var tänkt men känner att det gör ju inget så länge jag håller mig till "rätt" mat! Träningsschemat har brustit på grund av en förkylning jag dragit på mig men känner att den är till 99% borta idag så idag börjar jag med mitt träningsschema. De andra dagarna har det blivit promenader istället. På morgnarna ska jag ju springa eller gå varje morgon, jag vill ju springa varje morgon men tror jag kör promenader hela denna vecka så jag inte blir sjuk. Jag har mätt mig på hela kroppen så jag är klar för en månad med samma mat, inget socker, ingen alkohol och MASSA träning! BRING IT!
Något annat som är kul i mitt liv just nu är att imorgon (förhoppningsvis) bokas det biljetter till USA och tillbaka till min värdfamilj, kan jag vara annat än lycklig just nu? Nej, jag tror inte det!!

Måndag och jag vill redan att veckan ska ta slut. Väldigt skoltrött just nu och har en tenta imorgon och nästa på lördag. Längtar redan nu till söndag när jag inte ska göra NÅGOT!
Okej, till förra veckan, blev inte en vecka med löppass varje morgon förra veckan eftersom det var för kallt helt enkelt, att ut och springa kl 7 med mer än 16 minus är inget för mig. Så de dagar jag inte var ute och sprang körde jag några övningar hemma istället inte lika pulshöjande eller svettiga men bättre än inget :) Denna vecka var min plan imorse att jag skulle köra skiten av mig varje morgon men efter att jag körde lite koniditonsträning (körde intervaller för första gången idag, så himla kul!!!!) kände jag att mina ben inte hänger med i min kondition. Just nu är min kondition välidgt mycket bättre än vad mina ben är. Och jag har känt i över en veckas tid nu att jag borde vila mina ben men har kört på som vanligt men nu har jag haft en diskuission med mig själv och med Josse och kommit fram till att om jag vilar mina ben denna vecka så kommer det hjälpa mig nästa vecka istället när jag har nya fräscha ben som jag kan springa med och träna. Så denna vecka blir det bara överkropp träning - ska bli intressant att se hur detta blir :)

Herregud säger jag bara, igårkväll innan jag somna sa jag till mig själv att imorgon ska jag springa 5 km under 26 minuter. När jag började springa undrade jag vad jag hade lovat mig själv för benen kändes lite slitna men jag fortsatte. Tänkte hela tiden att om jag håller ett ungefär tempo på 5,20 min varje km i början borde det gå då den sista km springer jag alltid under 5 min på. Så när tre km var gjorda och jag hade hållt mig runt 5,20 satte jag lite mer fart på benen och kom i mål på 25 min 53 sekunder. Dock hade jag känt mig spyfärdig den senaste 2 km och precis när jag slutade springa höll jag på och spy vilket jag hade gjort om jag hade haft något i magen - INGEN härlig känsla men att jag tog ut mig så mycket var en härlig känsla så det blev dubblakänslor av den där spyattacken!
Dagen har bestått av plugg (som alltid annars) och nu ska jag snart iväg till min teckenlektion!

Herregud, alltså igår var min kropp så otroligt trött hela dagen! Att jag ens kom iväg till gymmet och badhuset igår var ju ett mirakel. Hela eftermiddagen kände jag mig helt slut i både knopp och kropp och tänkte att imorgon MÅSTE jag ha vilodag för att jag ens ska vara människa. Men imorse när jag vakna kändes min kropp som en ny(!) inga smärtor i kroppen och tröttheten som jag haft de senaste 3 dagarna var som bortsprungna så jag tog mig ut på min 4 km löpning imorse ändå och i eftermiddag ska jag på mitt första Step pass detta år och även ett Corepass. Vet inte om min plötsliga energi kom från att jag åt ganska mycket igår och blev en del kolhydrater eller om den kom för jag faktiskt "bara" simmade och sprang igår men jag klagar knappast för jag har sett fram emot Step hela veckan. Och jag är just nu i behov av nya träningsbyxor eftersom de jag har just nu har blivit för stora så jag får dra i dem varje minut typ så om någon vill sponsra mig med nya byxor säg till!
Idag blir det plugg igen och ikväll ska jag ha dejt med Emma - hyfsat bra dag ändå!

Idag är det lördag vilket betyder simning! Har blivit en liten tradition att gå dit på lördagar, härligt sätt att börja helgen på känner jag. Idag gick jag dock först till gymmet och sprang 3 km innan jag gick ner och simmade i en halvtimme. En halvtimme brukar ge 1 km så gissar på att jag simmade - orkade inte hålla på koll på räkning, Josefine brukar göra det åt mig!
Nu är jag hemma, har precis ätit frukost och har börjat på mitt plugg. Ska bli klar med mitt kompendium till ord&led tentan idag så jag kan skriva ut den och börja plugga ordentligt till omtentan om är om två veckor(!). Sen ikväll blir det myskväll med Amanda och kanske Emma.

Så igår bestämde jag ju att jag skulle öka mina 3 km morgonrunda till 4 istället. Imorse när jag vakna var jag verkligen inte sugen på att gå ut och springa, kroppen sa till mig att vila men när jag väl kom upp ur sängen ville jag ju såklart ut och springa (no pain no gain). Kom ut och känner verkligen hur hela kroppen säger till mig att gå in igen, inte mycket energi i min kropp denna morgon kan jag säga. Tänkte först att jag bara tar mina 3 km men alltså att jag ska bryta mitt eget löfte efter bara en dag funkar ju inte! Så jag bet i det sura äpplet och sprang mina 4 km, 1,5 minuter saktare än igår men jag gjorde det i alla fall! Snart ska jag iväg till skolan och plugga.

Så veckan har än så länge gått bra, har fortsatt med mina morgon löpningar (igår blev det dock promenad pga för mycket snö) och idag la jag till och med på 1 km så from nu blir det 4 km varje morgon istället för 3. Har precis gjort lite magövningar och armhävningar så nu är jag väldigt snygg vill jag påstå!
Idag står det städning, tvättning och pluggning på schemat - så blir det när man är ensam på Alla hjärtans dag.

Även om förra veckan inte var mycket träning på grund av magvärk och att jag inte åt helt okej så var vågen ändå positiv igår när jag ställde mig på den - SCORE! Har nått ett delmål nu och nu är det bara att kämpa på till nästa.
Har börjat dagen och gårdagen med 3 kilometers joggning och sen hem för frukost. Väldigt skönt att börja dagen på detta vis. Ska försöka fortsätta med denna vana men kanske promenera ibland. Har dock lyckats få på mig sträckning i baksida lår IGEN... Väldigt konstigt dock för trodde den försvann förra veckan när jag inte tränade för kände inte av den alls i söndags men igår kom den gradvist tillbaka, väldigt konstigt. Men men, jag får väl vara försiktig nu igen och försöka få den att gå över. Idag blir det föreläsning och sen gymmet innan jag ska hänga med Emma ikväll, vilket var alldeles för längesen det hände.

Så denna vecka har det inte blivit någon tärning direkt. Har haft problem med magvärk hela veckan så har tagit det väldigt lugnt. Var på vårdcentralen idag och kollade upp det men dem kom inte fram till något tyvärr men jag får hoppas det blir bättre. Idag strålar solen ute så jag tänkte testa mig på att faktiskt träna också, så tog på mig löparkläder och sprang 5 km. Tror att min magvärk gjort ondare i veckan för att jag faktiskt inte har tränat också men har haft för ont för att gå och träna så det har blivit en liten ond cirkel där. För idag när jag var ute och sprang gjorde det ont första minuterna men sen försvann det så får tänka på det i fortsättningen. Men iaf det blev 5 km löpartur (31 min, hade gått under 30 om jag inte fått håll....) och sen gjorde jag lite ben- och armövningar i lekparken här nedanför. Eftersom mina vänner överger mig ikväll så ska jag väl försöka få min lägenhet bebolig igen och imorgon bär det av till Göteborg för AuPair intervjukonferens.

Just nu har jag bananbröd i ugnen och det luktar så himla gott att jag vill ta ut den NU och bara äta hela! En nyttig variant är det ju såklart, kokosmjöl, banan och kvarg bland annat. Sen sist jag skrev så har jag åkt skidor med mamma (längskidor blev en mil SJUKT kul!), pluggat och tränat med Josse. Idag blev det 1 km simning. Igår kväll var Emma här och vi kolla på gladiatorerna tillsammans och bara myste. Ikväll kommer Josse, Emma och Andrea över så ska vi laga mat och kolla på film tillsammans. Skönt med en lördagkväll utan alkohol - vet inte sist det hände här i Skövde men det ska bli Myyyyyys!

Så imorse började jag dagen med en joggingtur men märkte väldigt snabbt att min energi var lika med 0. Inte mycket mat igår och ingen mat innan springturen gjorde att det inte fanns mycket energi i min kropp. Men en tre kilometers tur fick jag till det i alla fall. Efter det blev det skola där jag plugga inför tentorna som jag har nästa vecka, vilket jag redan vet att jag iaf kommer faila en. Men det finns som tur är omtentor! Efter skolan tog jag mig till gymmet och körde armar och rygg, testade även på att hoppa hopprep mellan övningarna för att höja pulsen (hög puls hög förbränning) och kände att man blev tröttare, så definitivt något jag ska göra fler gånger. Kul på gymmet idag också för man ser verkligen att det är nytt år, hur mycket folk som helst! Till mat blev det en god kycklingrätt som jag improviserade ihop och nu sitter jag med ännu mer plugg. Kul liv eller inte, men bra start på året!

Min plan för dagen var gå till gymmet och plugga, idag har jag gått till gymmet och pluggat i kanske hela 10 minuter... Så himla duktig känner jag mig och ångesten blir ju mindre och mindre eftersom jag pluggar så bra! ELLER? SÅ himla trött på mig själv.. Jag har iallafall skrivit rent lite anteckningar och skrivit ut alla gamla tentor så nån dag denna vecka SKA jag faktiskt börja plugga på riktigt. Måste.bara.göra.lite.roligare.saker.först..... Men jag var i alla fall på gymmet idag och körde ben/mage så något bra har jag gjort. Ikväll blir det julmys med tjejerna, snickerskaka, muffins och glögg står på schemat!