2013

2013 vilket år! Inte trodde jag att man kan ändras så mycket på ett år och få så mycket kunskap. Under detta år har jag lärt mig stå på händer (ja, jag är väldigt nöjd över detta), sprungit TRE halvmaraton, sprungit över 15 km några gånger till, klarar av att göra armhävningar, plankan i 4 MIN, springa 5 km under 25 minuter och så mycket mer! Om någon hade sagt detta till mig för ett år sedan hade jag knappast trott dem, hallå jag hade inte ens sprungit en mil då och nu är jag upp i TVÅ! Har aldrig varit så lycklig och stolt över mig själv och jag längtar till nästa år när jag bara ska bli bättre, snabbare och springa längre! Frågan jag funderar på varje dag nu förtiden är "Undrar hur långt jag egentligen KAN springa". Nästa år är målet ett helt maraton och det SKA gå. Sa i januari att 2013 skulle vara mitt år men jag trodde aldrig att det verkligen skulle vara MITT år. Mina mål jag hade är slagna för längesen och jag grymt nöjd med mig själv!
Nu är dock svårigheterna att hitta balansen mellan träning, skolan, det sociala livet och maten. I våras hade jag mina "förbud" och åt nyttigheter hela tiden med minimat av fuskmåltider men så vill jag inte ha det. Vill kunna äta vad jag vill när jag vill utan att få dåligt samvete och det funkar bra för det mesta men ibland blir det för mycket av det goda vilket är okej, men vill inte att det ska bli för ofta eller att jag ska få dåligt samvete över det. Balansen är jag ute efter nu och den kommer jag hitta men det kommer ta lite tid.
Att jag står här ungefär 15 kg (har dock inte vägt mig på aslänge vilket är en oerhört skön känsla, tar på hur det känns och hur kläder sitter med mera istället nu) lättare, flera strl mindre, betydligt starkare, friskare, orkar mer, gladare, att kunna säga "jag har sprungit 2 mil" är helt otroligt och detta är ett år som jag aldrig kommer glömma.

20 km 400 meter

I tisdags sprang jag ner till Kivik (en dubbelt så lång omväg dit men ändå) så det blev nästan ett helt halv maraton på 1 h 52 min så sjukt nöjd! Tog dock hårt på mitt knä i en lång och brant nerförsbacke så igår blev det lite haltande på jobbet. De flesta kommentarerna i tisdags från andra var "dum i huvudet?" "Du är ju knäpp" och liknande. Men en person blev sjukt imponerad - Askul! Malmö halvmaraton under 2 timmar ska jag definitivt klara - aspepp är jag!

Galet!!!

Igår sprang jag Wallanderloppet i Ystad, mitt första riktiga lopp (Kalvinknatet och andra barnlopp räknas inte). Var sjukt otaggad innan eftersom helgen tog musten ut mig och jag var väldigt trött i ben och huvud. Men jag tog mig till start och vilket lopp det var. Var dock väldigt trött redan innan 1 km men jag körde på och hade en gammal bekant framför mig hela vägen och när jag kommer upp på upploppet ser jag tidtagaruret vilket står på 27,5 minuter galet bra av mig som hade hoppats på en tid på 30 minuter! SJUKT NÖJD!

Malmö halvmaraton

Har funderat ett tag nu på att jag vill springa ett halvmaraton och när jag insåg att klarade av att springa 15 km, innan frukost, dagen efter ett intervallpass och dagen efter som jag inte ätit för bra och tiden blev ändå inte dålig bestämde jag mig för att springa Malmös halvmaraton den 10 aug, eftersom jag tom redan var ledig den dagen kändes det ju nästan som om det var ödet. Så nu är jag anmäld till det, även om jag aldrig sprungit så långt i hela mitt liv vet jag att jag kommer ta mig runt men tävlingsmänniskan som jag är kommer jag vilja komma runt på under 2 timmar så därför ska jag träna mer inervallträning och långdistansträning denna månad. Tänker mig att innan den 20 juli ska jag ha testat springa 21 km hemma så jag vet ungefär var jag ligger på. Så sjukt pepp och taggad för detta att jag inte vet vart jag ska ta vägen, men först blir det Wallanderloppet den 10 juli (6 km) och massa andra roliga saker som händer denna månad innan jag tar mig an detta.! Kan ju säga så här om någon sagt till mig i januari att jag skulle springa ett halvmaraton i augusti hade jag skratatt åt dem, springa var ju knappast min favoritsak den tidpunkten men nu är jag typ i Eufori bara för att jag anmält mig! Så imorgon börjar träningen, är fortfarande lite öm sen helgens långpass så ska börja lungt imorgon med en promenad! SJUKT TAGGAD!

Tankar

Länge sen jag skrev något här nu men har haft mycket att göra.
Sen jag har kommit hem har jag fått höra "Vad smal du blivit" "Herregud kände inte igen dig" "Jobbigt att vara student har du inte råd med mat?" Och massa liknande kommentarer och visst fet är sjukt kul att höra och märka att folk ser skillnad men herregud vilken fixering det är på hur folk ser ut egentligen. Jag är i alla fall sjukt stolt över mig själv inte för att jag blivit "smal" (tror jag tycker lika illa om ordet smal som ordet banta). Utanför allt jag klarar av att göra, stå på händer, springa LÅNGT utan större svårigheter, starkare, orkar mer och är allmänt bättre på små saker. I början av året klara jag knappt springa 5 km igår sprang jag 15 km utan större problem. Den känslan att veta att jag KAN springa så långt är så sjukt mycket härligare än att använda strl S ist för L.

Milen

Idag är dagen när jag för första gången ska springa en mil! Är typ övertaggad och kommer bli sjukligt nöjd om jag klarar det. This is going to be awesome!
Min och Emmas smskonversation just nu - jag är taggad!

Freeeeeeeeeeeeeeeeeeeeedag!

Fredag idag vilket betyder helg om några timmar!
Började dagen med en skön promenad och sitter nu med kaffet i handen och kollar på Prison Break. Ska snart fixa mig till skolan, föreläsning i några timmar idag innan gymmet, mage står på schemat idag. Ikväll blir det tacos med Emma! Imorgon ska hon och jag åka upp till Billinge och testa springa milen jag har aldrig sprungit den och Emma måste träna inför Gbgs loppet men det ska nog gå bra!

KAFFE!! Vad skulle vi gjort utan det?

Om en vecka

Om exakt en vecka sitter jag på tåget HEM! Sjuk känsla, men herregud vad längtar. Har inte varit hemma på hela året så det ska bli så sjukt roligt att komma hem och visa upp den "nya" Hanna. Åker som sagt hem på tors, på fredag ska mamma och jag ta en roadtrip till Tyskland då hon ska ha fest i sommar så alkohol måste inhandlas, perfekt när jag precis fått pengar också! Lördag är ännu oplanerad men ska försöka träffa en vän och sedan söndag är det släktkalas för farmor vilket betyder att hela pappas sida kommer se mig! Alltså är helt i extas! De har ju aldrig sett mig "smal" jag har alltid varit den tjocka som ibland gått ner lite i vikt, vilket de sett men aldrig någonsin har jag varit så här "smal". Och inte bara det att jag är smal jag är TRÄNAD! Insåg för en timme sen att denna vecka har jag slagit TRE personbästa första var i tisdag då jag gjorde 3 minuter i plankan, andra igår när jag sprang 5 km på 25.04 min och imorse gjorde jag 19 armhävningar!! Lite irriterad är jag att jag inte sprang under 25 min och att jag inte klarade en till armhävning MEN det är fortfarande bättre än vad jag någonsin gjort i HELA mitt liv så Whatever?! Jag vet ju om att det kommer komma så varför vara irriterad nu? Väldigt väldigt dumt för jag är nöjd över mina resultat!
Idag är ju min "vilodag" vilket brukar betyda en promenad eller simning. Men jag fick lite blodad tand över ett intervallprogram jag körde igår på löpbandet och imorse kände jag mig väldigt pigg i benen så jag tänkte att jag kör först intervallpasset och sen simmar. Sagt och gjort så det var min morgon, och när jag är utanför bassängen och precis kommit ut från omklädningsrummet står där ett gäng av militärkillar precis utanför i badbyxor, herregud ville typ dö precis där och blev typ kär i varenda en och deras kroppar. Synd att de precis skulle gå hehe. I alla fall, min energi höll i sig gott till klockan var 2 typ, då kände jag mig sjuk, ont i kroppen, ont i knoppen och var sjukligt trött. Gick hem från skolan vid 4 och åt mat och efter det mådde jag sjukt bättre. Fattar inte hur känslig jag är mot mat, att gå ifrån att känna sig sjuk till att må bra bara genom att äta lite är en konstig känsla men jag vet iaf hur jag ska göra för att må bra. Nu mår jag iaf bättre men är fortfarande trött så ikväll kommer det inte bli mycket gjort mer än att kolla avsnitt av Prison Break!

25.04

Alltså detta att jag var 5 sekunder från att springa 5 km under 25 minuter idag allt stämde verkligen, åt mycket mat igår vilket resulterade i mycket energi nu på morgonkvisten - underbart. Finns dock en liten gnagande irriterande känsla att jag inte sprang de där 5 sekunderna snabbare men jag vet att jag kan så får väl testa igen imorgon eller senare i veckan jag SKA klara det iaf!
Nu har jag precis avnjutit min frukost och ska iväg till skolan om en timme innan det blir intervall träning på gymmet idag! Good day to be alive!

Frukost

Sitter och avnjuter min frukost med min nya skål, kaffekopp och äggkopp som jag köpte igår! För 1 år sen var min frukost lite annorlunda då slängde jag i mig frukosten samtidigt som jag klädde på mig och fixa mig - stressigt. Nu njuter jag framför tvn färdigklädd, morgonpromenaden avklarad och har en timme till jag ska till skolan med några vänner. Lång tid på morgonen är typ set skönaste jag vet just nu - så himla skönt!
Igår var jag i Jönköping med Emma, Amanda och Josse blev lite shopping (tröja, kjol och klänning allt för 250kr!!!), IKEA, mötte upp Amanda och sen föreläsning med Blondinbella för Josse och mig. Vilken grym person hon är!!
I eftermiddag blir set gymmet med Andréa och kanske Emma. Igår kväll när jag kommit hem från Jönköping cykla jag iväg till gymmet och körde ett benpass, kom på den väldiga nackdelen med att träna på kvällen MYCKET folk men också en fördel MYCKET SNYGGA KILLAR! Får nog överväga att börja träna på kvällar också hehe

Varför nu?

Har under en tid nu funderat på hur jag lyckats gå ner i vikt nu men att jag aldrig klarat av det förut och har kommit fram till detta;

Under min uppväxt har jag alltid varit stor, jag har aldrig sett mig själv som fet men alltid stor och till en viss del tjock. Jag har aldrig sagt att jag varit onöjd med min kropp utan pga att jag alltid sett ut så har jag lärt mig leva med det och det där med att alla klaga på hur tjocka dem var har jag alltid tyck varit så himla larvigt för att jag (som VAR tjock) tänkte inte om det om mig själv liksom. Jag tror att jag alltid har sett mig och gjort mig smalare än vad jag var och på det viset har jag ändå "tyckt om mig". Under hela mitt liv har jag alltid tyckt om att röra mig och spelat fotboll, tagit några promenader och löpturer men jag har alltid haft lasten SOCKER. Om man är uppvuxen med att ha fika kl 15 varje eftermiddag med kakor och kvällsfika kl 8 med kakor är det inte så svårt att bli beroende av socker och inte tycka att det är konstigt att äta de där kakorna efter skolan VARJE dag. Mitt sockerberoende började avta i USA då det var socker i ALLT där och det var för sött. Men jag älskade fortfarande vissa godisar, Nutelle, choklad och glassen där. Men ja, iaf jag har under mitt liv försökt några gånger att gå ner i vikt, men dessa har varit väldigt ohjärtliga försök jag har inte velat det tillräckligt mycket vilket då har gjort det väldigt svårt. Jag tror att min vända kom när jag var på ungdomsmottagningen och jag inte kunde få de "vanliga" p-pillrena för att mitt BMI var för högt som jag insåg att jag faktiskt var stor. Fastän att jag vet att under min gymnasietid så la mitt BMI ibland på fetma men det var precis på gränsen till det och eftersom jag då visste att jag var mer tränad än den smalaste tjejen i klassen tyckte jag inte det stämde. Men när hon på ungdomsmottganingen sa detta till mig insåg jag att jag måste ta tag i mitt liv. Dock kom det sjukdomar och annat i vägen just nu den månaden men en månad senare började jag min resa. Under november och december kämpade jag på bra på gymmet och maten, ännu bättre blev det i januari, bättre i februari, helt okej i mars och nu i april är ju min diet månad så nu är min kosthållning och träning grym. Jag tror att anledningen till att jag lyckas nu är för att jag verkligen ville, jag vill att alla mina gamla klasskompisar som alltid sett mig och sagt till mig att jag är tjock ska få äta upp sina jävla ord och jag ska komma hem i sommar snygg som FAN, jag vill kunna låna kläder av kompisar och de sitter bra, jag vill kunna ha kläder på mig som sitter bra, jag vill inte direkt gå till den största storleken i byxor, eller gå in i en affär och de inte har min storlek i byxor, jag vill vara den som folk vänder sig om på gatan, jag vill inte vara den tjocka personen med de smala vännerna. Jag kan lova att om jag började med denna dieten jag kör nu med i novemeber hade jag fortfarande haft 15 kg extra på min kropp för att gå från 0-10 över en natt hade inte funkat på mig. Jag har tagit det steg för steg, under 4 månaders tid åt jag gott om jag ville men åt väldigt nyttigt resten. Denna månad gör jag inte det men i maj ska jag börja med det som jag gjort under de förra månaderna äta lite vad jag vill men fortfarande nyttigt och unna mig en gång i veckan.
Vad som dock är sjukt jobbigt med detta är att som sagt innan har jag aldrig direkt varit onöjd med min kropp så man borde ju då tänka att jag borde vara oerhört nöjd med min kropp nu men tyvärr är det inte så. Då för några månader sen var jag tjock, jag visste om det, mina vänner visste om det och omvärlden visste om det så det var precis som om jag inte behövde "gömma det". Men nu när jag är "smal" men ändå inte så känns det som om jag är i en gråzon där jag ska skämmas för de där extra kilona jag har på mina lår och den där lilla bulan på magen (som jag ärligt talat består mycket av skinn) men jag vet ju självklart att det inte är så för jag är smalare nu än vad jag någonsin varit i hela mitt liv. Ska jag vara helt ärlig har jag ett minne om att jag just nu väger lika mycket som jag gjorde när jag var 12 om jag inte har helt fel, den känslan är sjuk kan jag säga. Men i alla fall, jag borde vara oerhört nöjd med min kropp nu men nu känns det som om man har mer "krav" på omvärlden för nu kan jag inte "gömma mig" bakom att jag är tjock längre för jag är ju inte det. Svårt att beskriva känslan men jag försökte iaf. Jag är oerhört stolt och nöjd över mig själv att jag lyckats och jag kan inte vänta tills jag åker hem om två veckor och får se min familjs och släktingars blickar för tjockisHanna är borta och hon ska aldrig mer komma tillbaka. Nu är jag inne i min tredje vecka av FoodFactor, sötsuget är borta det enda jag suktar efter är annan mat och frukt. Att jag får sjukt bra resultat av denna diet gör att jag faktiskt vill fortsätta annars hade jag inte gjort det. Halva tiden gjord och på den tiden har det blivit minus 3 kg och typ sammanlagt minus 15/20 cm (beror på hur man räknar) på kroppen.

Fusk

Herregud vad mitt humör kan gå från superglad till gråtfärdig på en millisekund känns det som, har dock lärt mig kontrollera det hyffsat bra men ibland går det inte.. I slutet av gymmet idag ställde jag mig upp och kände mig så fruktansvärt yr och hur blodtrycket bara sjönk. Kände verkligen att jag var tvungen att få någon näring i mig så fick köpa en proteindricka på gymmet, dem är inte direkt bra för en egentligen då den innehåller alldeles för mycket kolhydrator men det var antingen det eller må dåligt och herregud så mycket som jag tränar och äter bra så känner jag att det verkligen var nödvändigt och att det spelar ingen roll. Stör mig lite bara att det är under min diet månad men vad gör det om hundra år? Sålänge jag inte börjar fuska varje dag och hela tiden. I alla fall efter gymmet gick jag till affären och handla veckans mat och när jag kom var jag fortfarande helt slut, trött, energilös och mår halvt dåligt. Mat är vad jag behöver så nu är kycklingen i ungnen och jag hoppas innerligt att den går fort så jag får lite mat i kroppen så mitt humör blir bättre för just nu är jag så känslig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Andra veckan

Idag börjar jag på andra veckan av min diet och eftersom jag redan fått bra resultat från första veckan är jag sjukt taggad! Sammanlagt tappade jag 13 cm på hela kroppen från förra veckan, 9 cm på överkroppen. Just överkroppen börjar jag bli väldigt nöjd med men mina jävla lår vill jag ha mindre! Vet att jag inte kan punktförbränna fett men ska träna mer ben så jag får mer muskler i låren vilket borde funka.
Imorse hade jag äntligen orken/viljan till att springa mina 5 km igen - sjukt skön känsla när jag kom hem. Eller jag fick gå typ 150 m för fick sån jävla håll men det räknas inte just nu..
Snart blir det föreläsning hela dagen innan jag ska köra benträning på gymmet ikväll!

Ingen rubrik

Söndag och första veckan av foodfactor snart avklarad - woopwoop! Bara 3 kvar.
Började morgonen med en promenad i det soliga men dock kalla vädret. Väl hemma åt jag min frukost kokta ägg, keso med kvarg och kanel och en kopp kaffe. Keso, kvarg och kanel börjar jag redan tröttna på - inte bra men men.
Har pluggat lite nu på förmiddagen men nu har jag övergått till Prison Break! Vid 16 blir det StepUp med Josse och ikväll myskväll med henne och Amanda! Skön söndag med andra ord!

Min älskade frukost!

Lördag och det betyder "fuskdag!" egentligen när man kör enligt foodfactor betyder fuskdag att man för äta vad som helst, jag kör dock att jag får äta couscous till maten, frukt, bär och jordnötssmör till min frukost. Så nu har jag precis avnjutit en GOD smoothie och två ägg gud vad gott det var!
Lite komiskt är det dock att denna månad "syndar" jag när jag äter frukt medan jag för några år sen åt godis var eller varannan dag. Men det är bara en månad sen går jag tillbaka till att äta frukt och bär som vanligt och "syndar" med godis och snacks istället.
Var på gymmet imorse och körde lite intervaller var dock väldigt trött på grund av alldeles för lite sömn idag försökte verkligen att somna om imorse men eftersom solen lyser rakt in på mig varje morgon var det omöjligt..
I eftermiddag ska Josse och jag gå en runda på stan i det fina vädret och ikväll blir det tjejkväll hemma hos mig :)

RSS 2.0